30 november 2021

FREDAGSKRÖNIKAN

image

Almanackan

Det är dags att köpa nytt inkråm, det måste man göra varje år, för att varje år är ett nytt år... En tur till Lindalen för gynna ett av våra företag här i kommunen. Dags att köpa en almanacka för året 2022. Den ska sedan installeras i den nedan beskrivna tingesten.

Den är svart, av ganska fint skinn, hög kvalité, men numera lite sliten i kanterna. Väl använd skulle man kunna säga, utan att överdriva. Själva pärmen har varit med i ganska många år nu och innehållet har väl både varit till glädje och till sorg.
Här har det präntats om högtider, misslyckanden, funderingar och utbrott över folks dumhet, den har nog varit med om det mesta. Många fula glosor har plitats ner under årens lopp.

Jag tillhör den omoderna sortens människor som föredrar en vanlig pappersalmanacka. Jag fyller i vädret för varje dag. Jag ritar upp små moln, regnskurar och en vacker sol om så är fallet för dagen. Temperaturer anges noggrant med prydliga små siffror bredvid molnet eller solen.

Minnesanteckningar med tilläggstexter som jag knappt vågar säga högt, ens inför mig själv.

Det är en helt annan känsla, att med en kulspetspenna, gärna med lite tyngd i, låta bokstäverna formas i skrift. En tankens förlängning som genom handens rörelser överför hjärnans aktivitet ner på pappret. Något helt annat än att blippa på ett tangentbord.

Koder har jag noga uppskrivna, fast i kodad form, någon terrorist och illgärningsman skulle ju kunna komma över kalendern vid ett inbrott eller så...
Problemet med att koda olika koder är lite problematiskt, hur ska man kunna minnas vad man har kodat koden till? Jag kodade exempelvis koden till mitt bensinkort, det känns trist när man står på macken och i fönstret på pumpen så står det ”fel kod, ett försök kvar”.

Almanackan är så pass väl tilltagen, så att den inte ryms i en ficka, så den blir liggande hemma på köksbordet...
Ändå har jag stor nytta av min lilla minnesbok, jag har nämligen också sparat tidigare års kalendrar och i bland får man gå tillbaka och titta efter vad man gjorde då.

Varför har man då inte allt samlat i en modern platta eller i telefonen? Alltså som en modern människa som hänger med i teknikens utveckling?
Jag vet inte riktigt, det sitter så djupt rotat detta med att ta en penna och lite vårdslöst elegant och med snirkliga bokstäver skriva ner att moster Agda fyller 85 på torsdag. Det blir mer personligt på det viset. Födelsedagar får man ju per automatik sig serverat på Facebook och liknande, men det är ingen sport, det är för enkelt, för tillrättalagt. Det krävs ingen insats alls.

Gammaldags? Jo, förvisso, men i bland får man väl vara lite gammaldags?
Jag är barnsligt förtjust i min svarta bok av skinn, det ger en känsla av att något av det gamla måste vara kvar i vår digitaliserade värld av www, dot.com och annat som tillkommit sedan vi var unga.

Så vände den gamle på bladet och skrev med små, välformade bokstäver…

”I dag skiner solen på oss alla och fredagen kommer att innehålla en massa trevligheter...precis som vanligt.”

Lelle Wiborgh
Krönikör
  • Publicerat: 2021-11-12

  • |
  • Uppdaterat: 2021-11-10


Lelle Wiborgh är en fristående krönikör vars åsikter inte nödvändigtvis återspeglar Vi i Tyresös redaktion.
[ANNONS]
Lelles fråga

Inom kort öppna Akademibokhandeln en pop-up butik i Tyresö. Behöver Tyresö Centrum ytterligare en bokhandel?