30 november 2021

FREDAGSKRÖNIKAN

image

Bankbesöket

Våra bankkontor är något som jag i möjligaste mån försöker att undvika om det är möjligt. Ibland är det inte möjligt och en sådan dag var det i dag.

Min åldriga mor hade givit mig i uppdrag att ta ut en liten summa pengar åt henne, i kontanter.
En liten summa i det här fallet var 1500 spänn, inget som krävde eskort av vakt på hemvägen alltså.
Jag har en storbank och morsan en av de andra storbankerna, men nu måste jag besöka hennes bank.

Det fanns ju ett kontor i Tyresö centrum.
- Är inte det nerlagt, jag tyckte att jag läste det någonstans, sa min fru.

Google berättade att så var inte fallet, det fanns kvar och var öppet, stängning kl 13.00, gott om tid alltså. Skylten satt där den skulle och även i porten talade en skylt om att det några trappor upp skulle finnas ett bankkontor.

Jag kliver ur hissen, men hittar inte kontoret, kollar att jag tryckt på rätt knapp…jo, det stämmer ju med antalet trappor. Nu återvänder hissen upp till den våning jag står på, denna gång med en äldre dam med rullator.
Hon visar sig också ha ärende till banken, men inte heller hon verkar veta åt vilket håll vi ska ta vägen. Jag säger till henne att jag ska försöka ta reda på vad som är galet, så jag tar hissen ner igen och möter en boende i huset, en äldre herre med bister uppsyn.

- Vem söks, frågar han och tittar barskt på min förvirrade uppenbarelse.
- Aha, banken? Det har ju flyttat till Farsta för länge sen, fortsatte han efter min förklaring.

Han berättar sedan att han hänvisar folk dagligen till Farsta, folk som i tron av skyltningen fortfarande gäller, irrar omkring i höghuset.

- Det är ju själva fan, säger han, och går iväg med korta militäriska steg.

Tanten med rullatorn kommer ner med hissen och får läget förklarat för sig.
Hon ser ledsen ut och frågar hur hon nu ska kunna klara av sina bankaffärer...
Jag har inget bra svar på den frågan, men hoppas att hon har någon vän eller släkting som kan vara henne till hjälp.

Jag drar i väg till Farsta, inte direkt på topphumör, inte ens halvvägs till topphumöret.
När jag öppnar dörren till bankkontoret störtar två snubbar mot mig. Dom anfaller från två håll, en från höger och en från vänster.

Min första tanke är: Jävlar, är banken på väg att bli rånad och jag ska tas som gisslan?
Jag blir skiträdd och tar skydd bakom en pulpet, snubbarna närmar sig från två håll. Nu är goda råd dyra, är det så här mitt liv ska sluta, jag kryper ihop bakom skyddet. Nu är det slut, tänk att jag skulle sluta mina dagar inne på en bank .

- Vad gör du, den ena snubben frågar och den andra ställer sig strategiskt och spärrar utgången.
- Gör? Jag blundar och när jag tittar upp så ser jag att det finns fler, många fler människor i lokalen, alla stirrar på oss tre runt pulpeten.

Det visar sig att ett märkligt kösystem har införts och två lirare ska ha reda på mitt ärende, berätta hur jag ska ska fylla i blanketten, allt för att det ska gå fort och smidigt i kassan när man väl kommer fram.

Det går inte fort och smidigt i kassan, den enda kassan som är öppen ska betjäna alla ärenden och just nu är det en kund som vill veta hur man öppnar ett företagskonto och hur villkoren ser ut.
Diskussionen blir låååång, riktigt lång och de väntande människorna blir fler och fler, dessutom mer och mer irriterade.

Till slut är det ändå min ”tur”, vilket skulle visa sig inte vara någon större tur.
Damen i kassan är utrustad med långa vackra naglar som verkar intressera henne mer än mina ärenden. Hon beundrar dom, blåser på dom och till slut verkar hon nöjd med resultatet.

Jag framför mitt ärende och lämnar över den noggrant ifyllda blanketten.
Nu sprider sig ett vacker leende över hennes ansikte och hon säger triumferande;

- Du måste ha en fullmakt för att ta ut pengarna.
Den var jag beredd på….
- Jag har en fullmakt i din dator om du tittar efter, nu börjar mitt blodtryck att stiga och jag säger till mig själv att det hjälper inte att bli gramse…
- Jag hittar ingen fullmakt, säger hon efter en god stund. När jag står på mig att det visst finns en fullmakt letar hon vidare på skärmen och så ångrar hon sig och så har hon plötsligt hittat den.
- Kontonumret är fel…
Jag kollar på min fusklapp som jag har i fickan och kontonumret är rätt.
- Nej, det är fel, säger hon envist igen.
Nu hettar det i tinningarna och jag får stålsätta mig.
- Kolla hennes personnummer då, föreslår jag.
Hon suckar, smackar lite och efter ytterligare en nagelinspektion, så säger hon att det inte finns något clearingnummer.
- Men, det kan du säkert ta reda på, du har väl en förteckning över alla era kontor och deras clearingnummer.

Nu vill hon veta vilken bank jag har…?
- Hur så? Nu är snart mitt tålamod slut.
- Bara undrade, tyckte att jag kände igen clearingnumret.
- Handelsbanken Globen eller hur? Hon räcker över mitt leg och kvittot på överföringen.
- Du har inte tänkt på att bli kund hos oss? För första gången kommer ett leende som inte ser ut som ett varggrin.
Nu är det min tur att flina.
- Vad tror du? Gissa…, undslipper det mig.
- Nähä nä, inte det, hon återgår till manikyren och trycker sedan fram nästa kunds könummer.

De två snubbarna står på varsin sida om utgången, korsade armar och bistra blickar.
Nu är det min tur att spela Dryg-Pelle.
- Jag försökte besöka ert kontor i Tyresö, men det visade vara stängt.
- Ja, säger den ena, det är stängt.
- Alla skyltar sitter kvar och på Google står det att det fortfarande är öppet, varje dag i veckan till kl 13,00. Varför fixar ni inte så att folk förstår att kontoret har flyttat? Det finns kanske någon som kan kontakta huvudkontoret om en sån sak?
Nu börjar de båda herrarna skruva på sig besvärat och de väntande människorna drar sig närmare för att avnjuta konversationen, man vädrar bråk.
- Det är Googles fel, dom uppdaterar inte som dom ska…
- Är det Google som ska plocka ner skyltarna också? Min fråga är för mig högst relevant.

- Jag tar med mig din synpunkt, nu är han lätt svettig och folk börjar instämma i samtalet.
- Du tar med dig min synpunkt? Var ska du ta med dig den någonstans? Ring huvudkontoret i stället...se till att någon fixar det.

- Just det, det är riktigt, jävla oskick...folk instämmer med olika utrop som stöd i min klagosång och nu är dom ganska många som intygar att de också varit och besökt det stängda bankkontoret.

Jag slipper ut utan visitation och drar i mig den friska Farstaluften. Det var en pärs, en pärs att vara bankens bekymmer, en kund, ett besvär...

Lilla mor, hoppas att du inte skickar mig på fler sådana uppdrag, tänker jag på väg därifrån...

Lelle Wiborgh
Krönikör
  • Publicerat: 2021-11-19

  • |
  • Uppdaterat: 2021-11-17


Lelle Wiborgh är en fristående krönikör vars åsikter inte nödvändigtvis återspeglar Vi i Tyresös redaktion.
[ANNONS]
Lelles fråga

Inom kort öppna Akademibokhandeln en pop-up butik i Tyresö. Behöver Tyresö Centrum ytterligare en bokhandel?