30 november 2021

KRÖNIKA

image
Foto: Erik Claesson, Riksantikvarieämbetet

Historien om Söderkisen som blev Bollmoralantis

Sveriges hetaste stadsdel, enligt media. alla vill bo där, men få ges möjligheten, där trängs alla, hipsters, konstnärer, bohemer av alla de slag, men även folk av mer jordnära sort, en trivsam del av Stockholm, helt enkelt. Söööduuurs hujjduur... Södermalm, SoFo eller vad du vill.

Där växte jag upp, stadsdelen var inget att skryta med på den tiden, ganska sliten, mycket bråk och fylla och ingen var stolt över att bo där.
Mina föräldrar som båda var mer eller mindre helnykterister, berättade inte gärna att vi bodde på Söder.
Man åkte trådbuss eller spårvagn, bodde trångt och gjorde en massa jävelskap som skulle gjort Anderssonskans Kalle, grön av avund.

Jumpa på isflak, lägga kinapuffar i värmepannor, såpa trappor och spela hartsfiol, var en del av det vi sysselsatte oss med i unga år.

På nära håll fanns också fängelset Långholmen, där satt den tidens värsta brottslingar, Tumba - Tarzan, Olle Möller, Stig Wennerström och många många fler. På murarna som omgärdade fängelset gick beväpnade vakter dygnet runt. I bland skedde rymningar och en sirén ljöd över nejden, då hade man stränga order av Morsan att genast bege sig hem. Det gjorde man ju inte, man hoppas ju få se jakten...polis & tjuv jakten.

Där fanns också Karlssons Klisters reklamåsna, minns ni reklamslogan som dom använde..."Alla använder Karlssons Klister utom jag, för jag är en åsna", där på Långholmen gick denna åsna och betade.

På Reimersholme strax intill låg också, Vin & Spritcentralen, en liten bro ledde dit och den benämndes som"Suckarnas Bro", gubbarna stod där och suckade och kastade längtansfulla blickar på långa rader av sprit.

Farsan, även kallad Stabben, var Droskis, Droskägare med skärmmössa och oklanderlig klädsel. Hans Chevrolet Impala -60 sken alltid som solen.

Hans droskispolare hade konstiga namn som Svarten, Snövit, Matfrisken, Värmlands- Olle, Luderkungen, Jätten och en del annat. Alla snackade det enda språket som alla begrep, Södersnacket.....därav mitt besök hos en sorts terapigubbe som skulle bota mig från det vanvördiga språket, men det sprack, till Morsans stora besvikelse.

Morsan ja, hon var Parktant, jobbade i Parkleken, en sorts fritidsverksamhet som staden höll i. Man spelade spel, målade, byggde kojor och annat under överinseende av nån vuxen, en fin verksamhet. Lekplatserna hade namn som Skånegläntan, Lilla Bleckan och andra geografiska namn.

Skolan som jag gick i hette Högalidsskolan och var en gammal anrik skola som fungerar lika bra i dag.

Flyttlasset gick 1966 till det avlägset belägna Tyresö, rena landet.- Höhö, skaru bli bonnjävel? Vet du vad en grep kostar? Fyfan, vad det luktar koskit......stadsbarnen hade inte mycket till övers för landet.Det blev många bussresor in till staden i början, avsaknaden av det gamla gänget var svår. Men, jag började få nya vänner, trivdes bättre och bättre och till slut var jag en tvättäkta lantis, en Tyresöbo och har förblivit så sen dess. Våra barn fick en bra, trygg uppväxt i denna härliga del av Stockholms län, en valfrihet....valfrihet att kliva rakt ut i den vackra naturen, eller att på tjugo minuter befinna sig på Stureplan, bara att välja. .jag väljer nästan alltid skogen.

Jag har som sagt varit kommunen trogen sedan mitten på sextiotalet, satt eget bo, lägenhet först, villa sedan. Nu har vi alltså snart 50 Tyresöår bakom oss och vi har aldrig ens haft en tanke på att flytta. då tycker jag att man har hittat rätt.

Taxi, åkerier, lastbilar, budbilar, bensinmackar, verkstäder och lite annat har sedan sysselsatt mig under åren, bilen har varit en röd tråd hela livet.
1989 sålde jag mitt "livsverk" det bestod då av ett antal taxibilar, några budbilar och ett par lastbilar, antalet anställda var då ungefär 24 chaffisar.

1989 avreglerades taxinäringen och som ordförande i Haninge - Tyresö taxi insåg jag snabbt vad som skulle komma att hända. Jag fick rätt i mina profetior och sålde medan tid var. Jag har aldrig haft anledning att ångra det beslutet.

Nu är detta historia och taxi är inte värt att nämna vid namn ens.

Det blev en lång och utförlig berättelse detta, jag hoppas att ni har tid och ork att läsa den och kanske tycker ni att ni har fått veta något intressant.

Med hopp om trevligt samarbete framöver

Lelle Wiborgh
Krönikör
  • Publicerat: 2021-10-22

  • |
  • Uppdaterat: 2021-10-30


Lelle Wiborgh är en fristående krönikör vars åsikter inte nödvändigtvis återspeglar Vi i Tyresös redaktion.
[ANNONS]
Lelles fråga

Inom kort öppna Akademibokhandeln en pop-up butik i Tyresö. Behöver Tyresö Centrum ytterligare en bokhandel?