19 januari 2022

FREDAGSKRÖNIKAN

image

Hopplöshet

Den är svart, blank och av nyare årsmodell. Den är av märket Ford Focus, en kombi med svarta rutor. Lördagsmorgonen är fuktmättad och timmen är tidig. Hundpromenad i ottan alltså. Bilen står parkerad halvvägs inne i ett buskage, väl dold för de flesta, utom för en hundägare med falkblick.

I nämnda bil sitter två personer och när jag slänger en nyfiken blick, så vänder sig de två åt motsatt håll.

Det är otäckt, jag känner mig olustig inombords, rädd...

Varför vill dom inte visa sina nyllen?

Jag går vidare tillsammans med mina hundar och mina olustkänslor.

Det dyker upp en man som kommer i motsatt riktning, han går snabbt, han är klädd i grå luvtröja, huvan är uppdragen över huvudet och han har ett svart munskydd, man ser inte mycket av hans ansikte. Jag tänker att jag måste säga något för att markera att jag har lagt märke till honom.

- God morgon...inget svar, bara en blick som jag uppfattar som ilsken, mörk och svart.

Vi fortsätter, mannen har vänt på klacken och går bakom oss, ganska nära. Hundarna slänger oroliga blickar bakåt, förmodligen känner dom att jag inte är helt bekväm med situationen.

Jag tittar bakåt och ser honom inte längre, han har tydligen vikt av och gått rakt in i skogen.

Det är otäckt, jag känner mig olustig för andra gången denna morgon, rädd...

Funderingarna om var mannen tagit vägen och vad det var för jeppar som satt i bilen vill inte riktigt släppa taget.

Nu börjar jag att komma hemåt, ganska skönt att få slå sig ner och äta frukost nummer två.

Några hus längre ner på gatan står en grå Volvo parkerad, konstigt ställe att ställa i från sig en bil på, gatan är smal och bilen skymmer sikten i backen.

Jag går fram och kollar läget, två personer sitter i bilen, dom tittar bort när jag närmar mig, vill inte bli sedda, åtminstone så inbillar jag mig det.

Det är otäckt, jag känner mig olustig...rädd...

Frukosten hägrar och den smakar lika bra som den brukar.

Har jag blivit matad med så mycket otäckheter i media, så att jag har börjat att se spöken?

Mord, skjutningar, våldtäkter...ond, bråd död.

Är alla dessa hemskheter orsaken till att jag känner som jag gör?

Vi är på väg mot ett mer slutet samhälle, misstänksamheten ökar, vi går mot ett ”kasta blickar över axeln samhälle ” ett samhälle där rädslan fått en allt större plats. Det finns säkert många som känner som jag. En olust, en rädsla som finns där nästan varje dag.. Rädslan har blivit vår följeslagare i vardagen.

Basebollträ, skjutvapen, kniv, yxa, neeeeej, man kan ju inte beväpna sig för att man är rädd. Tänk om rädslan tar överhanden och man gör något riktigt dumt.

Denna tidiga lördagsmorgon har mitt sinne hamnat i olag inte mindre än tre gånger.

Jag känner inte riktigt igen mig själv i dessa tankar.

Våra politiker anser att ”Sverige har aldrig varit tryggare”, en sanning med modifikation skulle jag vilja påstå.

Det senaste som hände i trygghetens Tyresö var att förslaget att ta till ordningsvakter, röstades ner.

Vi tror mer på fältassistenter, så ansåg de som röstade ner förslaget. Fältassistenter i all ära, men de har varken befogenheter eller kunnande att ta itu med grova brottslingar och öppen droghandel.

Ordningsvakter är ett steg i fel riktning, de borde inte behövas, men tyvärr så ser inte verkligheten bättre ut. Polisen själva välkomnar ett samarbete med ordningsvakter, de kan inte vara överallt, är deras motivering.

Frukostflingorna knastrar torra i munnen och yoghurten får en fadd smak av dessa tankar.

En slags hopplöshet sprider sig i köket, vad kan man göra, vad får man göra, vad ska man göra?

Kommer ni i håg programmet ”Jeopardy”, långköraren med Magnus Härenstam och senare Adam Alsing ( frid över deras minne).

Där hade man en ständig slogan: ”Det är ni som ställer frågorna och det är jag som ger svaren”.

Jag skulle vilja göra om den meningen..

”Det är jag som ställer frågorna, men ingen har svaren”

Det budskapet snurrar allt oftare i mitt huvud nuförtiden och jag gillar det inte.

Lelle Wiborgh
Krönikör
  • Publicerat: 2021-09-02

  • |
  • Uppdaterat: 2021-10-08


Lelle Wiborgh är en fristående krönikör vars åsikter inte nödvändigtvis återspeglar Vi i Tyresös redaktion.
[ANNONS]

SENASTE DEBATT & OPINION

Julkrönika