19 januari 2022

FREDAGSKRÖNIKAN

image

Hur dum får man bli?

Jag får i bland, senast nu i går, frågan om varför jag envisas med att skriva som jag gör. Hur vädret är, hur varmt och kallt det är, hur dagen kommer att se ut och vad den ska innehålla.

Vem kan ha nytta och glädje av att läsa det? Ja, det finns väl egentligen inget bra svar på den frågan?

Jag lever ju inget spännande liv, blommor och trädgård, gamla mopeder och cyklar, lite politik i bland, samhällsfrågor...inget märkvärdigt, inget som väcker stort intresse.

Pengar har jag, men inget överflöd, inga flådiga båtar, husbilar eller hus på Rivieran. Inte mycket till influenser alltså.

Jag har så att jag klarar mig, men inga miljoner att skryta med.

Likaväl så verkar folk läsa det jag skriver, kommentarerna är många och gillamarkeringarna räknas i hundratal.

I bland tänker jag ge upp och sluta skriva dagligdags, men så sitter jag där på morgonen med kaffekoppen och tankarna fladdrar runt lite om än det ena och än det andra.

Det går av bara farten att omsätta tankegångarna i skrift. En vana, eller en ovana, om man så vill.

Trädgården och växtligheten är hela tiden i förändring, det gör att det alltid finns något att visa och beskriva. Vi har ju faktiskt fortfarande fyra årstider, även om det mer och mer utslätat.

Jag beskriver inte så ofta tragik och våld, lägger sällan eller aldrig ut bilder på plågade djur och sönderskjutna människor. Det finns så många andra som sysselsätter sig med det bakom devisen, ”detta är så hemskt, så det måste delas, alla måste se” jag håller inte med om det. Det räcker att slå på radion, titta på TV eller läsa i sociala medier.

Det blir ju så klart att ta den lätta vägen, tycker en del, men det är så få som skriver om det ljusa hör i livet, om det som är bra och trevligt, om det som gör att vi klarar av leva vidare och inte deppa i hop alldeles.

I bland ser jag mig tvungen att gå in i den politiska debatten, vi slåss med rejäla problem och ingen tycks vara nöjd med hur det ser ut i samhället i dag. Då måste det ju till en förändring, vi kan inte hoppas på att allt löser sig av sig självt.

Mina egna små politiska tankegångar och förslag till lösningar, försöker jag att hålla på min egen vägg och en del kommer att hamna på Lellesidan också. Jag försöker att hålla en anständig ton och jag försöker att förklara hur jag menar, vilket händer väldigt sällan när hala politiker öppnar munnen.

Jag har förklarat för dom som klagar om att det är tråkigt och enformigt att läsa det jag skriver, att dom behöver ju inte läsa, det finns så många andra ”krönikörer” att tillgå.

Det här skrivandet är ett sätt att starta upp dagen, inga märkvärdigheter alls.

Jag hoppas och tror att många instämmer i det påståendet.

Med denna lite filosofiska krönika ber jag att få önska en trevlig fredag och inledning på helgen.

Lelle Wiborgh
Krönikör
  • Publicerat: 2021-08-12

  • |
  • Uppdaterat: 2021-10-08


Lelle Wiborgh är en fristående krönikör vars åsikter inte nödvändigtvis återspeglar Vi i Tyresös redaktion.
[ANNONS]

SENASTE DEBATT & OPINION

Julkrönika