13 augusti 2022

FREDAGSKRÖNIKAN

image

Julkrönika

”Nu är julen kommen, nu är julen häääärr...” Karl-Bertil Jonssons spruckna målbrottsröst ljuder i tv:n, det gör den ju varje julafton.

Det doftar av skinkan, den starka senapen, glöggen och laxen. Det slamras med porslinet när julbordet får sig en sista komplettering och justering. Servisen är den fina som används mycket sällan. Granen står så grön och grann i stugan och det är en härlig glans i barnbarnens ögon.
Det ligger en spänd förväntan i luften.

Julklappspyramiden är något mindre i år, men barnen är större och antagligen är årets klappar lite dyrare, de har en tendens att bli det för varje år.

Hundarna måste ju ut, i dag som alla andra dagar. Det är en vanlig runda innan det är dags för mat och dryck. Här gäller det att pälsa på sig, det är ju trots allt vinter och de blanka innepjucken får bytas ut mot rejäla kängor, vardagskängorna. Finbyxorna och kängorna är ingen tjusig kombination, men likväl nödvändig. Man fryser ju även på julaftonen som bekant. Dessutom är det ju mörkt ute, det är ingen som ser den udda klädseln.

Det är konstigt, varje julaftonskväll när jag går ut kommer tankegångarna om att alla kanske inte har det så bra som vi? Jag vet inte varför som jag slås av detta faktum just på julaftonspromenaden?
En sorts dåligt samvete?
Man ska ju vara glad på julafton, tänker jag och skakar av mig olusten.
Men, så lätt slipper jag inte undan, det dyker upp ensamma människor, sjuka och gamla för min inre syn. Alkohol, slagsmål, våld och hot. Sånt som jag ofta läst om, men lyckligtvis aldrig behövt uppleva själv. Jo, förresten, jag har upplevt detta många gånger, det är många julaftnar som jag har tillbringat i min taxi och sett baksidorna med julfirandet. Varför blir jag förföljd av dessa dystra tankegångar? Jag har ju själv inte bidragit till varken det ena eller det andra eländet.
Jag tittar upp mot fönstren i det lilla hyreshusområdet som jag passerar. Allt andas frid och fröjd, ljusstakarna lyser vänligt och i en del fönster skymtar jag praktfulla julgranar som glittrar.
Det råder julefrid och de dystra tankarna försvinner i takt med att stegen styrs mot hemmets lugna vrå. Hundarna raskar på, de har koll på att det finns barnbarn i huset. Det artar sig till en härlig julafton för såväl två som fyrbenta varelser.

Jag nöjer mig med tanken att man gör så gott man förmår, mer än så kan man inte göra.

Det går helt enkelt inte att vara hela världens samvete, det inser jag alltid vid den här tidpunkten.

Värmen slår emot mig när jag öppnar ytterdörren och julen når strax sin höjdpunkt, klapparna för barnen och maten för de vuxna.

Jag önskar er en riktigt God jul till alla och envar.

Lelle Wiborgh
Krönikör
  • Publicerat: 2021-12-24

  • |
  • Uppdaterat: 2021-12-24


Lelle Wiborgh är en fristående krönikör vars åsikter inte nödvändigtvis återspeglar Vi i Tyresös redaktion.
[ANNONS]