19 januari 2022

FREDAGSKRÖNIKAN

image

Påtryckningarnas verkan

Jag har alltid haft en en ganska avslagen inställning till människor i grupp som gapar och skriker.

I bland verkar det som om det ska protesteras mest för protesterandets egen skull. Ungefär som maskerade fotbollshuliganer, sådana som mer eller mindre struntar i fotbollen, dom har endast kommit dit för att slå folk på käften och förstöra för alla andra.

Men, här om dagen så hände det någonting som fick mig att tänka i lite andra banor. Historien om Hundängen och Tyresö kommuns slappa inställning till att agera, för att skona miljön från allt som rann ut i vattnet från snöhögar som inte smälte.

Jag gjorde en film och delade i sociala medier, jag skrev till kommunen och skrev även till högre instanser med tillsynsansvar för vår miljö.

Kommuns handläggare kunde tyvärr inte göra något, hon förstod inte vad filmen handlade om, hon hade inget ljud i sin dator. De andra, ungefär 5000 personerna som såg filmen hade utmärkt ljud och kunde dessutom läsa de textade skyltarna som ingick i filmen.

Gruppen ”Var dag i Tyresö” och ”Lellesidans” medlemmar engagerade sig hårt för saken och jag fick otroligt många reaktioner och kommentarer om ämnet.

I dag (tisdag) och kommunen har nu börjat rensa upp och städa bland glas, plåt och annan bråte.

Någon återkoppling eller uppföljning förväntar jag mig inte, men jag är ju glad för att det händer någonting som pekar i rätt riktning för att återställa ordningen.

Jaha, så nu ska jag bli en sån där yrkesdemonstrant med runda brillor, näbbdojor och Palestinasjal, stå och skrika...”tillsammans ska vi kämpa”, ”krossa etablissemanget” och liknande?

Nä, som vi sade på den gamla goda tiden. ”Nobba näbbis, näbbis är läbbis”.

Ett stänk av eftertänksamhet fladdrar ändå förbi.

Jag måste erkänna att jag inte trodde riktigt på att mitt agerande skulle få den här effekten.

Folk har mailat kommunen, tidningar och delat inlägg i sociala medier.

Det var detta som jag ville uppnå när jag bad om att ni skulle lägga till vänner och bekanta i grupperna.

Ett ordentligt påtryckningsmedel blev det och en blåslampa i häcken på trötta kommunalpolitiker.

Tack alla ni som stöttat, hejat och lagt ner arbete på att hjälpa till med att snygga till vår kära Hundäng eller Prästäng, vilket namn ni nu föredrar.

Jag tror att även att djuren, såväl tama som vilda också tackar så mycket.

En sak är skönt att veta...när det hettar till nästa gång, (må det dröja) så är vi nu ganska många som kan säga vår mening och få berörda myndigheter att agera.

Dom kan om dom vill, men det är lättare att låta bli.

Lelle Wiborgh
Krönikör
  • Publicerat: 2021-06-11

  • |
  • Uppdaterat: 2021-10-08


Lelle Wiborgh är en fristående krönikör vars åsikter inte nödvändigtvis återspeglar Vi i Tyresös redaktion.
[ANNONS]

SENASTE DEBATT & OPINION

Julkrönika