30 november 2021

FREDAGSKRÖNIKAN

image

Uppkörningen 2/2

Den andra uppkörningen. Del 2 av 2. Här kommer fortsättningen efter att jag blev kuggad vid den första uppkörningen för trafikkortet...en liten resumé från förra veckan.

Efter att ha slickat såren och insett att jag ingenting kunde göra åt saken, den militäriske kaptenen hade siktet inställt på att kugga mig och så blev också fallet.

Nya friska tag, den vänliga damen i kassan/tidsbokningen hade givit mig en ny tid av rent medlidande över mitt hängande ansikte och slokande hår. Mina tankar går nu åt att hoppas att kaptenen hade sin lediga dag i dag.

Jag var svettig, fast av den kallsvettiga sorten, lite skakis och jag vågade bara titta med ett öga i taget. På trottoaren kom en snubbe med skinnpaj, keps och en fimp i mungipan. Han stannar upp utanför min bil.
Vad vill lodisen, tänker jag och kliver ur bilen för att ta reda på saken.
- Tjenare, säger lodisen och sträcker fram en valkig näve.
- Hej, säger jag, vad vill fanskapet, tror han att bilen är i taxitjänst och ledig?
- Jag heter Åke...(och ett efternamn), jag är besiktningsman och nu ska vi ut och åka en vända, så att du får ditt trafikkort någon gång, jag ser i mina papper att du kuggades förra gången.
Han skrattar gott, inte hånfullt utan hjärtligt.

Nervositeten är som bortblåst, men jag var ju tvärsäker förra gången också...
Åke har tydligen varit på en rejäl fest kvällen före, det är mycket vitt i ögonrödorna. Han är tydligen tankeläsare också, för han säger när han ser min blick.
- Brorsan gifte sig i lördags och det blev en rejäl skiva.

Jo, tänker jag, det måste det ha blivit, det är tisdag i dag.

Vi rullar ut mot den stora vägen och den gode besiktningsmannen sjunker ner i högerstolen.
- Det är inte ofta som man får åka taxi gratis på arbetstid, säger han belåtet.
Han tittar på min putande överläpp och säger lystet...
- Du, du har inte en snus att bjuda på?
- Självklart, håll till godo, jag fiskar upp dosan och räcker över den.
Han lägger in en rejäl mullbänk och suckar belåtet.
- Var vill du att jag siktar på, mot stan eller?
- Kör vart du vill, jag sitter här och njuter av färden, du får gärna stanna till vid en kiosk, tänkte köpa något att dricka.

Till slut hamnar vi i Farsta, jag stannar till vid en kiosk och Åke, min nyvunna kompis, köper två små flaskor med apelsinjuice, jag tror att dom hette Lift? Han räcker mig den ena och säger:
- Går ju som tåget detta, varför blev du kuggad? Nervis eller?
- Jag vet faktiskt inte riktigt, jag svarar ärligt och uppriktigt, jag visste ju inte…

Han kliver ur för att göra sig av de tomma flaskorna, när han kommer tillbaka, så sätter han sig i baksätet.
- Åker man taxi, så ska man väl sitta i bak, säger han och sträcker ut benen.
- Hittar du tillbaka till Västberga? Annars får du väl ta fram taxikartan, han garvar igen.

Jag rullar på längs Magelungsvägen, lite trafik, lugnt och tyst är det, den sprillans nya Volvon gör inte mycket väsen av sig.

- Ska jag köra direkt tillbaka, inget svar...
Jag vinklar spegeln lite och ser att Åke har dunat in i baksätet, munnen står på vid gavel och lyssnar man riktigt noga, så hörs ett väsande ljud för varje andetag.

Undrar vad hans chefer skulle tycka om dom visste detta? Vilken perfekt besiktningsgubbe, jag slår på taxiradion lite tyst och nu känner jag mig som en riktig rattvridare. Det enda som fattas nu är det trevliga tickandet från taxametern. Det fick bli senare. Jag kunde ju inte ta betalt av Åke.

Vi rullar in och parkerar, men den gode Åka, han drar rejäla timmerstockar nu och har inga planer på att vakna.
Jag går runt och petar på honom, han hoppar till och utbrister:
- Skål för brudparet och putell på er grevar och baroner.
Tydligen så är han fortfarande på bröllopsfest.

Nu stirrar han på mig och minnet tycks sakta återvända.
- Min bäste herre, åkturen är slut och avstigning sker till vänster om utgångskassorna, försöker jag försiktigt.
- Ja, jävlar, jag knoppade visst in, han garvar igen.
- Tack ska du ha, vi hörs och syns...han börjar gå på väg från bilen...
- Men, hallå, vänta lite nu, vi har glömt en liten detalj, försöker jag försiktigt.

Han tittar oförstående.
- Mitt lilla trafikkort, det hoppas jag att jag har klarat av nu...provet alltså?
Han rycker upp sig och plockar fram penna och block, han vill se min legitimation, så helt borta är han alltså inte.
- Det där gjorde du bra, grabben, säger han och klappar mig på axeln.

Jag står där länge med mitt trafikkort och ser honom försvinna mot huvudbyggnaden.
Har jag drömt alltihop, det går inte till så här, det gör det bara inte.
På trafikkortet så står det dagens datum, ett riktigt bra datum. Ett datum som innebar en helt ny bana och som skulle vara i över 16 år, det blev ett antal mil och Åke glömmer jag inte i första taget.

Här kan du läsa del 1

Lelle Wiborgh
Krönikör
  • Publicerat: 2021-11-05

  • |
  • Uppdaterat: 2021-11-04


Lelle Wiborgh är en fristående krönikör vars åsikter inte nödvändigtvis återspeglar Vi i Tyresös redaktion.
[ANNONS]
Lelles fråga

Inom kort öppna Akademibokhandeln en pop-up butik i Tyresö. Behöver Tyresö Centrum ytterligare en bokhandel?