30 november 2021

NYHETER

image

Vad blev det för mat?

– Så äter vi upp maten, även om den inte alltid kanske smakar oss så bra. Orutinerat av farsan att uttrycka sig på det viset, här kom chansen.

Tisdagssoppa, en minst sagt läbbig maträtt med korngryn och grejer. Nästan lika illa som spenat, även kallad spynamat.

– Pappa, jag tycker inte att det var något fel på soppan, det var faktiskt den godaste tisdagssoppan som jag någonsin ätit. Varför tycker du inte om den?

Den ömma modern kunde nog ta både det ena och det andra, men att vi kritiserade hennes matlagningskonst, där gick gränsen.

– Nu blir jag verkligen förvånad, att min egen make kritiserar min mat, det är verkligen höjden, vad är det för fel på soppan?
Nu var mor inte glad, inte ett dugg glad. Hon spände ögonen i farsan.
– Jag sa ju bara att… Det var kört för farsan, han hade skitit i det blå skåpet.'

En sked med soppa, en till, blunda och svälja fort som ögat, ett litet stön och en uppskattande blick från morsan. Man kunde liksom sila bort korngrynen mellan tänderna och diskret plocka ut dom och smyga ner dom i fickan.

– Det är bra, du har ätit duktigt, nu kan du gå ut och leka om du vill.

Farsans blick gick inte att ta miste på, hämnden är ljuv. Det här skulle han inte glömma i första taget.
Minns ni maten som vi hade som favoriter och det som var lika mycket åt andra hållet.
Pizza, kebab, sushi, hamburgare och annat som tillhör vardagen i dag, det fanns ju inte när min generation växte upp. Vad fick vi då i stället?

Korv, det var mycket korv på den tiden, gubben med lådan på magen var populär, han fiskade upp en slang och smetade på senap och ketchup med en elegans som få. En bränd med säng, en raggarballe med svängdörr, smeknamnen varierade en del från år till år.

Lite senare blev det mosbricka, en fantastisk skapelse, men det var stor skillnad på moset.
Familjens favorit var kiosken mittemot Isstadion, den hette Snabb-Supé och hade ett fantastiskt gott mos. Vi åkte från Hornsgatan ut till Johanneshov för att få avnjuta detta fantastiska mos.
Där fanns det också en revolutionerande nyhet som kallades tunnbrödsrulle.

Men, hemma då, vad åt man där?

Stek med kokt potatis, sås och vinbärsgelé, köttbullar, kåldolmar eller pannkakor. Vi åt sällan eller aldrig fisk, det är väl därför som det inte blev så mycket bevänt med intelligensen.
Efterrätten bestod ofta av Del Monte fruktcocktail, en massa fruktbitar i en sliskig sås, de röda bären var läbbigast och förpassades ofta diskret ner i en blomkruka. Blommorna tycktes inte ha något emot de röda bären, utan antog oanade proportioner.

De flesta av oss minns säkert den första pizzan, hamburgaren och diverse andra moderniteter från när och fjärran. En av de första pizzeriorna låg på Gustav Adolfs Torg och var ingen höjdare för oss ungar, en pankis full med skinka och kött, blä!
Inte heller hamburgare togs emot särskilt väl av oss yngre, en köttklump mellan två brödskivor, märkligt att folk gillade sånt.
Just hamburgare skulle man kunna skriva en roman om.

På 70-talet kom McDonalds till Sverige och vi yrkeschaufförer blev inbjudna att provsmaka dagen innan premiären. Vi tuggade, doftade, vred och vände på allt det nya.
Vi var alla rörande överens om att det här var en dagslända som nog skulle klappa i hop efter några månader. Vi hade fel kan man väl konstatera, mera fel än så, kan man nog inte ha.
Det finns mycket att berätta om hamburgare, en kompis till mig fick en burgare med väldigt konstig smak. Big Mac ska inte smaka så, så han lyfte på locket och där tronade en stor nybakad snus.
Jag tror att han fortfarande äter gratisburgare för de kuponger som han fick då.

Tiden gick och korvgubbarna och mosbrickorna fick konkurrens av allt det nya, vi vande oss vid dessa märkliga nymodigheter.

Hur många är det som klämmer en vanlig kokt eller beställer en mosbricka i dag? Kanske inte så många. Det är nog vanligare med falafel, bönpasta och andra ”konstigheter”.

Korvgubbarna som värmde händerna i korvlådan hade väl sin charm, men utbudet är nog både bättre och mer hygieniskt i dag.

Det senaste i raden av nymodigheter är väl Food Trucksen, en skåpbil som brassar käket på plats enligt en tidigare upplagd överenskommen gata,väg eller torg. Här äter man street food, det finns det mesta i matväg, en rätt kul grej som har tagit fart på senare tid.

Egentligen är det inte så stor skillnad på food trucksen och den gamla hederliga korvgubben.
De gick ju på hjul båda två, en åkte flakmoppe och den andra färdas i skåpbil.

Cirkeln är sluten, skulle man kunna säga...kostcirkeln.

Lelle Wiborgh
Krönikör
  • Publicerat: 2021-11-26

  • |
  • Uppdaterat: 2021-11-25


Lelle Wiborgh är en fristående krönikör vars åsikter inte nödvändigtvis återspeglar Vi i Tyresös redaktion.
[ANNONS]
Lelles fråga

Inom kort öppna Akademibokhandeln en pop-up butik i Tyresö. Behöver Tyresö Centrum ytterligare en bokhandel?